Repa scener
Jag håller på att repetera en teaterpjäs i vår. Vi skådespelare träffas i smågrupper och försöker göra det allra mesta möjliga av varje scen vi har att jobba med. Blir det bäst om jag sätter mig i stolen när jag hånar min fallne fiende eller ska jag kanske bära fram stolen till honom och låta honom falla ner på den? Kan vi förvänta oss att den här skådespelaren ska kunna öva in en sann aristokrats kroppspråk, eller ska vi prova något annat? Vad handlar egentligen scenen om, och hur kan vi bäst gestalta det? Sånt. Och eftersom jag själv skrivit pjäsen ifråga blir det extra viktigt att allting sitter.
Någonting annat som jag gör mycket just nu är att spela Devil May Cry 4. Har förstås redan varvat det, men det här är ett spel som räknar speltiden tresiffrigt, och jag är bara uppe i 019 timmar. Spela om, spela om, gör bättre, gör snyggare, på högre svårighetsgrad. Jag är inte klar förrän jag har lärt mig alla fiendernas attackmönster, alla små gömda finesser i vapnen och stilarna och hur jag bäst kan slå dem mot varandra i varje enskild situation - och klara av alltihop med så hög rank som möjligt.
Och genast känner jag igen det här beteendet från alla historier jag konstruerat. Det är precis samma maniska utantillärande, jag memorerar vilka fighter varje uppdrag består av, precis som jag ritar diagram över mina karaktärers utvecklingar. Jag gör combos i huvudet när jag ska sova, precis som jag hör mina repliker högt. Jag måste slipa min insats till perfektion i varje strid i varje uppdrag, och fienderna är mina perfekta motspelare som aldrig gör fel, om jag bara för dem i dansen på rätt sätt. Och jag ska göra det. Jag ska maximera varje stund av det tio timmar långa actionspelet, även om timmarna blir tresiffriga.
Men spelet är bara övning. När jag väl gjort det ska jag sätta en S-rank på min teaterpjäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar